Är mens onödigt?

Publicerad av Vulverine den 1 november, 2019

“Det är onaturligt att menstruera så mycket som vi gör idag!” 

Detta är ett numera klassiskt argument från läkemedelsindustrin och sjukvården. Du har säkert hört minst en gynekolog eller barnmorska säga det.

I denna säljarpitch ingår ofta följande resonemang:

1. På stenåldern menstruerade vi inte såhär ofta!

2. Det finns ingen anledning att ha ägglossning om du inte aktivt försöker bli gravid.

3. Att medicinera bort mensen hjälper de som lider av PMS, PCOS, endometrios, järnbrist m.m.

4. Mensen är onödig!

5. P-piller m.f.l. liknande preventivmedel är som att vara gravid, och innehåller hormoner som är exakt likadana våra egna

6. För många ägglossningar är anledningen till äggstocks- och livmodercancer, och p-piller minskar risken för cancer.

7. Det är farligare att vara gravid än att ta p-piller!

På basis av dessa antaganden så är det populärt att hävda att det “bästa” för kvinnor är att gå på hormonstörande preventivmedel mer eller mindre konstant om vi inte aktivt försöker bli med barn. 

Svar på tal: 

1. På stenåldern menstruerade vi inte såhär ofta!

Ja, det är troligt att vi tidigare i mänsklighetens historia fått mens senare, p.g.a. mindre socker, mer svält och hårdare fysiskt arbete. Vi torde också varit gravida eller ammande i sammanlagt längre perioder, och dött yngre. Fast med tanke på hur många förhistoriska bevis vi har på menstruation, t.ex. i form av 28-dagarskalendrar m.m., så har jag svårt att tro att menstruation var så värst ovanligt. Inställningen från sjukvården är alltså att det är “naturligare” att kontinuerligt ta preventivmedel med en biverkningslista som inkluderar allt från depression till döden, samt skapar en hormonobalans som inte existerar i något naturligt skede av livet – än att ha en menscykel fler gånger under vår livstid än vi eventuellt hade på stenåldern. Jag har personligen mycket svårt att acceptera det perspektivet.

2. Det finns ingen anledning att ha ägglossning om du inte aktivt försöker bli gravid.

Ägglossning är ett av två sätt som vi kan producera östrogen och progesteron i de doser vi behöver för att vara friska och vitala i ALLA avseenden; mentalt, slemhinnor, libido, brösthälsa, sömn, benstomme, koagulationsfaktorer m.m. Det andra är att vara gravid, för vilket ägglossning uppenbarligen krävs.

Tänk om vi sade att män ”inte behövde” sitt testosteron förrän de försökte få barn? Det vore otänkbart, eftersom alla vet att testosteronet är inblandat i så mycket mer av en mans vitalitet än bara spermieproduktionen. Typ libido, styrka, humör och generell livslust. Så hur kan vi ens för en sekund acceptera att kvinnors hormoner helt normativt ska tryckas ner i botten större delen av våra reproduktiva liv, som om inte det hade några konsekvenser för vår hälsa och livskvalitet?

Att man inte ser hur djupt kvinnohatande det är att uttala sig om våra kroppar som om våra basala funktioner var onödiga, fel eller farliga, övergår mitt förstånd.

3. Att medicinera bort mensen hjälper de som lider av PMS, PCOS, endometrios, järnbrist m.m.

Normal menstruation hos en (preventivmedelsfri) person med vettigt näringsintag ger inte järnbrist, och andra cykliska problem som pcos, mensvärk, PMS med mera bör utredas, inte blankt skyllas på kvinnors fysiologi. Alla blöder inte för mycket, och alla gör inte det alltid. Tunga blödningar med eventuell efterföljande järnbrist har alltid en anledning, och det är orimligt att anta att kvinnokroppen inte kan reglera detta om den får rätt förutsättningar – det kan den nämligen. Vi som jobbar holistiskt ser det hända dagligen.

Mensen är mycket riktigt inte det viktigaste eventet i menscykeln, men den är ett resultat av ägglossning, som ÄR enormt central för hormonhälsan. Om vi tar bort mensen tar vi i regel bort hela menscykeln, inte bara blödningen. Genom att medicinera bort ägglossningen och därmed mensen så blir de hormonella svängningarna tillplattade, vilket absolut kan avhjälpa jobbiga symptom som man lidit av (t.ex. PMS). Vi gör oss av med fluktuationerna, tystar hormonobalanserna, så vi inte hör kroppens rop på hjälp.

Men har vi då löst problemet, anledningen till att menscykeln var jobbig? Nej. Lösningen på för tunga blödningar m.m. borde helt enkelt inte i första hand vara att stänga ner en hel kroppsfunktion, d.v.s. reproduktionssystemet. Tänk om vi skulle lägga en totalbedövning från ryggslutet och nedåt, eller såga av benen, på de som hade ont i knäna? 

Ja, p-piller m.fl. hormonstörande medel kan ge värdefull lindring/paus, och det är en självklar rättighet att kunna tillgå sådan medicinering. Men det är en behandling med noll intresse för anledningen till lidandet (orsaken är nämligen inte “det är så det är att vara kvinna”) och med noll läkande perspektiv.

4. Mensen är onödig!

Här måste vi skilja på bortfallsblödning och menstruation. När barnmorskor m.fl. pratar om detta säger man ofta slarvigt “mens” om allt blod som kommer ur vaginan, men det är helt väsensskilda saker att tala om en bortfallsblödning p.g.a. uppehåll med preventivmedel, och en fungerande menscykel där alltså ägglossning är det centrala eventet. Ägglossningen är också det skeende som gör att du kan producera dina sexhormoner, vilket du alltså knappt gör alls om du står på preventivmedel som stänger ner din ägglossning.

P-pillermens, vilket egentligen heter bortfallsblödning, sker till följd av att man drar undan den syntethormonella matta som p-piller, p-ring m.fl. utgör. När du tar sockerpiller eller drar ut ringen så får du oftast en blödning – men detta är inte mens för du har ingen menscykel.

Bortfallsblödning är en kemiskt framkallad blödning från livmodern som inte har någonting med menscykeln att göra. Menscykeln är nämligen utraderad när du tar sådana preventivmedel, hela poängen med dem är att du inte har någon. Bortfallsblödningen kan upplevas som lättare än en riktig mens, främst pga att livmoderslemhinnan (endometriet) inte växer till om kroppen inte förbereder för ägglossning. De preventivmedel som innehåller ethinylöstradiol (fejköstrogen) stimulerar livmoderslemhinnan mer än de som bara innehåller gestagen (fejkprogesteron), vilket kan ge en blödning som liknar en vanlig mens. Minipiller, p-stav m.fl enbart gestagena metoder, ger dig ofta en väldigt tunn bortfallsblödning, ingen alls, eller konstanta blödningar p.g.a. bristen på proliferation av endometriet (tillväxt på livmoderslemhinnan).

Idag är det vanligt att äta ihop sina p-pillerkartor, för att vården äntligen börjat erkänna att “mens” på p-piller är onödigt. Detta är helt sant, den blödningen designades enbart för att kvinnor skulle acceptera att ta dessa preventivmedel alls när de lanserades. Det finns ingen som helst poäng med bortfallsblödningar, så om du vill gå på dem så kan du helt klart skippa sockerpillren. Detta betyder dock inte att det är onödigt att menstruera, vilket är en HELT annan sak.

5. P-piller m.f.l. liknande preventivmedel är som att vara gravid, och innehåller hormoner som är exakt likadana våra egna

P-piller innehåller inte humanidentiska hormoner. Gestagen (levonorgestrel, medroxyprogesteronacetat, dienogest, drospirenon, norgestimat m.fl.…) är inte samma sak som progesteron, och ethinylestradiol är inte östradiol, detta går lätt att se på blodprov och på de biverkningar som de olika preparaten ger.

Intag av t.ex. p-piller skapar en hormonell situation som närmast kan liknas vid menopaus, inte graviditet. När vi stänger ner ägglossningen, vilket ju är hela poängen med dessa preventivmedel, tillverkar vi extremt låga nivåer av östrogen och progesteron. Som gravida har vi tokhöga nivåer av östrogen och progesteron, men på hormonstörande p-medel har vi toklåga Därför är liknelsen mellan p-piller och graviditet helt fel.

De höga doserna artificiella hormoner som vi intar genom preventivmedlen ger INTE alla de hälsobringande effekter i kroppen som våra egna hade gjort, eftersom de helt enkelt inte är molekylärt likadana. De är som fel nyckel i nyckelhålet.

6. För många ägglossningar är anledningen till äggstocks- och livmodercancer, och p-piller minskar risken för cancer.

Störda menscykler och östrogendominans är inte ett inneboende problem i kvinnokroppen, utan ett tydligt resultat av en ohållbar livsstil. Detta säger jag inte för att skamma någon – vi lever i ett ohållbart samhälle, våra livsval och hur skadliga de är kan knappt sägas vara vårt ansvar när vi väljer dem för att överleva den patriarkala kapitalismen. 

Det är sant att p-piller i viss mån skyddar mot äggstocks- och livmodercancer, men vet ni vad som också minskar risken för dessa? Graviditet och amning. Självklart kan man inte uppmana folk att bli med barn enbart av den anledningen, men det kan ju vara värt att förstå att kroppen faktiskt har inneboende skyddsmekanismer och regleringar för att våra könshormoner inte ska löpa amok och orsaka sjukdom. Många av de här reglagen spårar ur till följd av vår livsstil. 

Där p-piller minskar risk för vissa sorters cancerformer, ökar de å andra sidan risken för livmoderhalscancer och bröstcancer (utöver diverse andra digra biverkningar), vilket man ofta “missar” att berätta i sammanhanget. Kan vi verkligen säga att de “minskar risken för cancer” när de faktiskt samtidigt ökar den?

7. Det är minsann större risk för blodpropp om du är gravid än när du tar p-piller!

Vi kan inte jämföra riskerna med ett läkemedel som ska intas varje dag, kanske 10-20 år i sträck, med ett naturligt fysiologiskt skeende som varar i 9 månader. Graviditet är inte ett piller du väljer att ta varje dag. Läkemedel ska testas för det de är, och riskerna ska ställas mot riskerna med andra liknande läkemedel, så att konsumenten kan göra ett informerat val kring det preparat de faktiskt köper. Att kollra bort detta genom att hävda att det minsann är farligt att vara gravid också, är lite som ifall biltillverkare skulle jämföra sina undermåliga krockkuddar med hur farligt det är att ta en promenad. Oärligt och irrelevant.

Är de köpta?

Det är lätt att misstänka diverse citerade doktorer för att vara sponsrade av läkemedelsindustrin när man får slogans som “det är onödigt att ha mens” nerkörda i halsen i artikel efter artikel, på vart och vartannat vårdbesök. Och visst är det skrattretande när docent Lena Marion försöker avfärda anklagelser om att gå läkemedelsföretagens ärenden genom att säga: “Det här är billiga metoder som troligen inte är särskilt lönsamma för den industrin.” samtidigt som hon som universitetslektor på Karolinska säger att “Vi rekommenderar det (hormonspiral eller p-stav) till alla, oavsett ålder.” (DN, 2021)

Det är förstås enormt förljuget att hävda att industrin inte skulle tjäna på de preventivmedel som den producerar och säljer, och marknadsför bland annat genom att hålla i vidareutbildning för t.ex. barnmorskor, skriva pamfletterna på Ungdomsmottagningen, o.s.v. Man kan enkelt googla på hur den europeiska preventivmedelsmarknaden åtnjuter fin tillväxt i sina miljardbelopp just tack vare de p-medel som rekommenderas mest just nu (LARC: långtidsverkande hormonstörande preventivmedel som t.ex. p-stavar, hormonspiraler).

MEN, även om korruption definitivt existerar, behöver inte det inte betyda att den vårdpersonal som yttrar detta är “köpt av Big Pharma”. Din barnmorska vill med största sannolikhet inte lura dig – hon tror på detta själv. 

Hur var det med kroppspositiviteten…?

Det här handlar om en attityd till kroppen. Det handlar om en världsbild där orsak, verkan och konsekvens har styckats upp till helt olika avdelningar och behandlas av icke sammanlänkade specialister. I läroböckerna delar man upp follikel och gulkropp, ägglossning och mens, pms och infertilitet, förlossning och amning, tarm och psyke. Att du får höra dumheter som att det inte finns någon poäng med att ha någon menscykel kan du inte klandra din enskilda vårdgivare för.

Konsekvenserna av denna kroppssyn gäller särskilt kvinnokroppen, för även om den också påverkar även mäns vård och bemötande så är deras kroppar utgångspunkten för forskning och medicin och jämförelsevis statiska, vilket gör att de generellt blir bättre behandlade än vi med dessa störiga menscykler. Den “moderna” medicinen är utformad efter dem.

Under detta paradigm är det svårt att se sambanden, hur det ena ger det andra. Det är också svårt att initiera forskning som blandar ihop alla dessa “olika” funktioner, svårt att ställa rätt frågor, svårt att behandla grundorsaken. Man är helt enkelt inte intresserad av orsaken till olika menscykelrelaterade besvär, utan man antar att menscykeln i sig är problemet, vilket märks tex i hur PMDS behandlas med progesteronblockerande preparat som att det var kroppens eget fel att det uppstår. Menscykeln innefattar ju alla dessa besvärliga svängningar och fluktuationer som är skitsvåra att hålla reda på, än mindre medicinera! Det som erbjuds kvinnor är således symptomdämpande mediciner för “vitt skilda” symptom. Smärtstillande. Antidepressiva. Eller att slå ut hela skiten. Lite som att amputera hela benet när man har ont i knät.

Denna slogan om att vi inte behöver ha en menscykel är också ett uttryck för vårt misogyna samhälle. För kvinnorna kan ju ändå fungera och jobba utan att ha en menscykel, så vad är då poängen med att blöda? Ok att de är lite deprimerade, plågade av svamp, torrhet och diverse andra biverkningar: de står upp och lever (i de flesta fall).

Var är forskningen på att det inte får några konsekvenser?

Vet ni att vi fortfarande faktiskt inte vet fullt ut varför vi menstruerar? Forskningen är inte i närheten av att förstå den fulla meningen med alla de hormoner som spelar under vår menscykel. Det saknas stora studier på exakt allt denna blödning innebär vad gäller tex järnreglering, kvinnors sköldkörtelfunktion (cellenergi) m.m.? Vi VET faktiskt inte om det finns någon poäng med att menstruera. Men vi vet att det GÅR att leva utan att göra det, och det är alltså vad våra vårdgivare uppmanas att påminna oss om.  Och även om blödningen i sig skulle vara onödig (bortfallsblödningen på p-medel verkar vara det, men mensen?), hur är det med resten då? Allt vad östrogen och progesteron innebär, som vi går miste om när vi inte ägglossar

Att kvinnliga gynekologer och barnmorsor kan uttrycka sig så blasé kring ett enormt glapp i forskningen, godta att kvinnor bara precis ska fungera är chockerande, men vi måste förstå detta:

Om man är tränad i att se på kroppen på detta sätt, att distribuera lösningar på kvinnokroppens avvikelser och störningar (dvs basala kvinnliga kroppsfunktioner) utan att någonsin ifrågasätta varför mensen är jobbig,  då är chansen att man har ett holistiskt perspektiv på ägglossning (och därav mens) som något hälsosamt väldigt liten. Din vårdgivare har tränats i X antal år i att diagnostisera symptom och matcha dem med lämplig medicin. Att man då upprepar ett konsensus inom konventionell medicin, dvs att man inte kan se någon mening med menstruationen/ägglossningen/menscykeln (för att man inte ställt rätt forskande frågor) är en otroligt bekväm rationalisering för att fortsätta jobba på detta enkelriktade sätt; allopatiskt. Den indoktrineringen vill man helst inte ställa på ända, det blir väldigt obekvämt.

I min debatt hos Barnmorskeförbundet med docent Helena Kopp Kallner (februari 2021) ville hon motsäga detta med att man “trycka ner de egna könshormonerna i botten m.h.a. p-medel” (som jag brukar påpeka och även sett i symptom och blodprover hos hundratals klienter) och påpekade därför att man sett en “tillräcklig” hormonproduktion från äggstockarna trots den förtryckande effekten av gestagen och ethinylöstradiol. Och det låter ju betryggande. Men denna hormonproduktion kan ju enbart handla om östradiol. Det andra hormonet, progesteron, produceras nämligen bara efter ägglossning, vilket majoriteten hormonstörande preventivmedel förhindrar. Därtill har jag träffat många klienter med symptom på östrogenbrist och östradiolnivåer som om de vore 65 år gamla (fast de är i 20årsåldern). Att en överläkare totalt kan utelämna ett av våra två könshormoner i sin slutsats om vad som är “tillräcklig” äggstocksaktivitet säger mycket om kunskapsnivån om endokrinologi i stort. Barnmorskorna fyllde i att de tycker de har för lite hormonlära i utbildningen…

Okunskap är en förutsättning för omsättning

Så nej, de flesta som upprepar denna slogan är inte “köpta”. De är bara lärda i en viss skola som är likgiltig inför att man i stor skala minskar de könshormoner som påverkar kvinnor minst lika mycket som testosteron påverkar män – dvs ger libido, sexlust, styrka etc. De är också nödgade att följa pm som stöttar högre instansers intresse av att industrin och vårdsystemet (som sitter i samma båt) även fortsättningsvis ska kunna använda miljontals kvinnor som försökskaniner. Utan att intressera sig på djupet kring varför vår fysiologi fungerar som den gör.

Bli arg på systemet, inte de som jobbar på golvet. Det är strukturerna som behöver förändras.

För vems skull är det bra?

Om inte kvinnors könshormoner, som vi alltså producerar vid ägglossning och i försumbara mängder när ett p-medel har slagit ut menscykeln, var bra för oss så:

  • hade inte läkare velat sätta igång mensen hos de som blir av med den i längre perioder.
  • hade de mest populära preventivmedlen inte varit de med tillsatt bioidentiskt östrogen, eller de där ägglossning är möjlig.
  • hade vi inte haft en enorm industri för HORMONERSÄTTNING, inte bara i klimakteriet.
  • hade inte flertalet studier bevisat just precis försämrad livskvalitet (plus depression, självmordsbenägenhet, sänkt sexlust etc etc) av just hormonstörande preventivmedel som sänker våra hormoner.
  • hade inte kvinnokroppen över huvud taget fungerat som den gör, och X-kromosomen inte varit den tyngsta.

Låter således denna moderna slogan om att “mens är onödigt” som att fokus verkligen är på kvinnors hälsa, eller verkar den kanske snarare tillkommen för att bibehålla kommersen kring kvinnokroppen? En viss mångmiljardindustri är helt beroende av att vi ser kvinnokroppen som hälsovådlig i sig själv och i behov av medicinsk kontroll. Denna industri kan inte överleva om vi kvinnor får fullständig information, eller mår bra i våra kroppar.

Källor

Liknande artiklar

Pin It on Pinterest

Share This