Östrogen är vårt mest juicy hormon, ansvarigt för så mycket som vi förknippar med kvinnlighet: bröst, höfter, hårsvall på huvudet, livmoderslemhinna och menstruation. I detta inlägg går vi igenom orsaker till östrogendominans och östrogenbrist. Vad gör detta essentiella hormon egentligen i våra kroppar och hur får du balans?

Östrogen är en samlingsterm för hormoner med östrogena effekter. Mycket enkelt förklarat så får dessa hormoner grejer att växa, men inte bara ovanstående trevliga attribut, utan även t.ex. myom och tumörer.

På grund av farorna med östrogendominans fruktar vi ofta östrogenet, men får vi för lite så lider vi och får istället syntetisk ersättning. I detta inlägg får du lära dig om hur just östrogenbalansen är nyckeln till hälsa.

Vad är östrogen och vad gör det?

När vi pratar östrogen är det viktigt att veta att termen “östrogen” egentligen hänvisar till en grupp mänskliga hormoner med östrogen effekt. De främsta kroppsegna östrogenerna i människokroppen är som följer:

Östriol (E3): Svagt östrogen. Uppstår främst via östradiol och östron i levern, genom enzymatiska processer.

Östradiol (E2): Potent östrogen som är främst ansvarigt för östrogena skeenden i menscykeln. Det tillverkas främst ur androstendion, testosteron och slutligen till östradiol, med hjälp av enzymet aromatas. Det produceras främst i theca- och granulosacellerna i äggstockarnas folliklar (äggskalen) under de reproduktiva åren, men också i binjurarna via DHEA.

Östron (E1): Svagt östrogen. Biosyntetiseras med hjälp av enzymer från androstendion eller östradiol i fett, äggstockarna, levern, livmodern eller brösten.

Eftersom östrogenets främsta funktion är proliferativ, det vill säga att det stimulerar tillväxt, så är det enormt viktigt att denna effekt kontrolleras av det opponerande hormonet progesteron. Progesteron inducerar apoptos, vilket innebär att det organiserar celldöd och därav motverkar en del av östrogenets mer vilda effekter. Östrogen och progesteron reglerar tillsammans celltillväxt och -differentiering.

Östrogen i sig är inte farligt, men om det får stå oemotsagt så skapar det kaos. Utan progesteron, den avgörande regulatorn, så flippar kvinnokroppen ut på cellnivå.

Övriga termer som är bra att kunna:

Hormon: Signalmolekyl som produceras i körtlar hos flercelliga organismer. Transporteras genom cirkulationen, tas emot av receptorer (tänk brev i brevlådor) och påverkar fysiologi och beteende. Det finns flera klassificeringar, varav våra könshormoner tillhör steroiderna.

Endogent: Producerat i kroppen/kroppseget

Bioidentiskt: Likadant som det som produceras i kroppen. Humanidentiskt, men kan vara syntetiskt.

Syntetiskt: Tillverkat i laboratorium. Kan vara likadant som det kroppsegna, eller något helt annat icke humanidentiskt/onaturligt.

Progesteron: Endogent hormon, har bara ett molekylärt utseende. Det riktiga gulkroppshormonet. Finns också som syntetiskt bioidentiskt tillskott via hud, oralt eller vaginalt, under märkesnamn som Matriarch, Progesterall, Lutinus, Utrogestan, Prometrium, Arefam eller Crinone.

Gestagen/progestin/progestogen: Artificiellt designade syntetiska ”hormoner” som delar vissa av det riktiga progesteronets effekter. Effekten är gestagen, hormoner med den effekten är progestogena. Har olika namn beroende på molekylär utformning, som Levonorgestrel, Medroxiprogesteronacetat, Drospirenon, Dienogest m.fl. och finns i preparat som t.ex. Trionetta, Provera, Yasmin eller Visanne etc. Kallas ibland felaktigt för ”gulkroppshormon” eller mer korrekt ”gulkroppsliknande hormon”. Dr Hilgers myntade uttrycket ”artimon” för att förtydliga att dessa inte kan ersätta mänskliga hormoner.

Östrogen: Samlingsnamn för hormoner med östrogen effekt. Termen inkluderar t.ex. både endogent eller bioidentiskt östradiol liksom artificiellt syntetiskt ethinylestradiol. Även här måste vi vara noggranna med att skilja på olika sorter, naturliga (östron, östradiol, östriol) som onaturliga (ethinylöstradiol).

Androgen: Samlingsnamn för hormoner med som reglerar biologiskt manliga drag och funktioner, men som också är viktiga förelöpare, aktörer och ändprodukter i kvinnokroppens hormonprofil, bl.a. vad gäller follikelutveckling och sexlust . Exempel på androgener är testosteron, dihydrotestosteron, DHEA och androstenedion.

Vad händer i menscykeln?

Menscykeln börjar med att både östrogen och progesteron ligger lågt.

Någon dag efter mensens slut, i en normal menscykel, kommer östrogen börja stiga. Östradiol, det mest potenta östrogenet, ökar under ca en veckas tid och når sin topp precis innan ägglossning.

Det produceras av själva äggskalen, folliklarna, medan de mognar. Faktum är att folliklarna först producerar androgen, “manligt” hormon, men detta ska konvertera till östrogen.

När nivån av östrogen når sin topp (inom fertilitetsförståelse kallat Peak Day) berättar för hjärnan att det är dags att kläcka, varpå den ger signal till äggstockarna om att det är dags att kläcka, via hormonet LH. Luteiniserande Hormon är det du mäter om du gör ett ägglossningstest.

Östrogenet faller efter ägglossning och ligger under de sista 2 veckorna av cykeln på en halvhög nivå, dominerat av progesteron. Progesteronet och det kvarvarande östrogenet produceras av gulkroppen, vilket är den kollapsade follikeln. Gulkroppen lever i en frisk menscykel i ca 2 veckor, och denna period kallas lutealfasen.

När (gul)kroppen fattar att du inte är gravid, faller dessa hormoner och ligger som lägst under de första dagarna på mensen. För ytterligare genomgång av menscykeln, lyssna här.

Vad gör östrogen i kroppen?

Östrogen gör dig saftig. Det ger dig fylliga bröst, starkare skelett, fukt och lyster i hyn, sexlust och livsglädje.

Det ser till att din vulva är fuktig, din bäckenbotten blodförsedd, och att dina muskler i underlivet håller stunsen.

Östrogen är det som får dina sexorgan att mogna, stimulerar livmodertappen till att producera fertilt sekret, samt får livmoderslemhinnan att tjocka på sig inför ett eventuellt #embryo.

Det stimulerar tillväxt av slidans mjölksyrebakterier, dvs ditt vaginala immunförsvar mot #svamp, bakteriell vaginos och urinvägsinfektion.

Östrogenbrist

Har du östrogenbrist så kommer du känna dig torr. Inte bara där nere, utan överlag. Du blir lättare irriterad, får lättare infektioner (även urinvägsinfektion), sprickor och smärtor i underlivet, blir svårare kåt, får mindre mens eller blir av med den helt, och problem med din fertilitet.

I klimakteriet kan en uppleva nattsvettningar på grund av låga östrogennivåer.

Om du får det utan att faktiskt vara i klimakteriet och svettningarna eller vallningarna dyker upp precis efter ägglossning eller precis innan/under mens, så är det ett tecken på östrogenbrist eftersom detta är naturliga svackor i menscykelns östrogennivåer som då blir FÖR djupa.

Mina unga klienter med mest östrogenbrist är veganerna, de som underäter och övertränar (ortorexi) – men även löperskorna, till och med de som bara springer några gånger i veckan.

Östrogen bildas ur kolesterol och lagras i fett, vilket är en av anledningarna till att blödningarna ofta minskar när en går på lågfettdieter eller blir vegan. Även D-vitamin är viktigt för follikeltillväxt och hormonsyntes.

Stress, för lite kalorier eller hård träning ställer gärna in ägglossningen – det kan räcka med 2-3 löprundor/v eller en intensiv tentamånad för att kroppen ska säga stopp. Om kroppen inte känner att den orkar ägglossa under en lång period så kan du räkna med att utveckla östrogenbrist.

Ibland försvinner mensen i flera år och en kan få urininkontinens, vestibulit, sömnproblem och förstås infertilitet. När menscykeln har försvunnit helt (hypothalamusamenorré) så är det ofta en lång väg tillbaka.

Hur kan du få upp ditt östrogen?

Denna fråga får jag ofta, och svaret kommer variera beroende på anledningen är till att just du fått östrogenbrist. Det finns ingen lösning för alla. Vad är ditt utgångsläge?

Följande förenklade svar utgår från min erfarenhet och kan alltså vara mycket mer nyanserat och mångfacetterat när jag har en person och hela hennes hälsohistorik framför mig.

  • Om du är stressad eller reser hela tiden – stabilisera och grunda dig och hitta en nedvarvningsrutin i stil med virkning, måleri, pärlplattor etc och utöva den varje dag. Undvik stimulantia som kaffe och nikotin.
  • Om du löper, kör spinning, intervaller eller annan träning som drar igång dina binjurar och helt enkelt får din kropp att bli stressad (oavsett hur mentalt avslappnande du tycker att det är) – lägg ner den typen av träning. Om du alls ska träna, välj t.ex. dans eller styrketräning som sätter igång oxytocin istället för adrenalin, och bygger muskler istället för att få upp puls.
  • Om du tränar flera gånger i veckan – träna mindre. I vissa lägen gäller det att inte träna alls på ett tag. Om bara tanken på att inte träna eller springa ger dig ångest, för att det är en sådan underbar kick för dig som du inte vill leva utan, då är det troligen precis den adrenalinrushen som gör att din ägglossning ställs in.
  • Om du äter lågfettskost – ät massor med fett. Hormoner byggs på kolesterol.
  • Om du är vegetarian/vegan – börja äta animalier.
  • Om du fastar, kör keto eller har andra kostrestriktioner (inklusive diverse ätstörningar) – släpp på dem och våga äta kolhydrater och annat som du strikt undvikit.

Om något av detta kändes skitjobbigt att läsa och du nästan blev lite förbannad på mig:

Ta en lång, kärleksfull, realistisk titt på hur du behandlar din kropp och vad kroppen egentligen tycker om det. Är du mellan ca 17-45 år, inte går på hormonstörande preventivmedel och har blivit av med mensen så är det en övertydlig signal om att din kropp varken är trygg eller nöjd. Fundera på när mensen började tunnas ut och när den försvann helt, och kolla om det har någon korrelation med din kost och livsstil under samma period. Ägglossning är ett uttryck för hälsa och vitalitet, så är det bara.

Undrar du över hormonläget när du har PCO/PCOS, läs detta inlägg.

Men klimakteriet då?

I klimakteriet håller dina äggstockar på att avveckla verksamheten, vilket under en period leder till östrogendominans eftersom folliklarna försöker ägglossa men alltmer sällan når målet. Ifall inte ägglossningen lyckas så finns ingen gulkropp som med hjälp av progesteron kan balansera upp allt östrogen som tillverkats. Detta är en anledning till de oregelbundna och tunga blödningar som kan uppstå under denna period.

Så småningom, allt eftersom äggstockarna blir okänsliga gentemot mot hjärnans hormonstimulans, slutar du försöka ägglossa och östrogen faller till en låg, jämn nivå som istället kommer främst från binjurarna. I viss mån är alltså östrogendominans normalt under klimakteriet och kan i viss mån avhjälpas med tillskott av bioidentiskt progesteron. För mer om klimakteriet, lyssna på detta poddavsnitt.

Vad är då östrogendominans?

Östrogendominans är ett trendigt men ofta lite väl förenklat koncept, men icke desto mindre allvarligt.

Östradiol (det vi oftast pratar om vad gäller menscykeln) är ett livgivande, lusthöjande, juicy hormon som inte är farligt i sig, men det BLIR farligt om det:

  • Produceras i överflöd/för länge
  • Bryts ner till otrevliga metaboliter bl.a. i levern
  • Inte elimineras ordentligt av tarmen
  • Inte balanseras med progesteron.

Progesteron är som en vaktmästare som gör ordning på torpet och stabiliserar vävnader. Det är östrogenets motsats i kroppen, och stävjar dess potentiellt cancerogena effekter. Utan progesteron att städa upp allt som östrogenet ställer till, uppstår en hormonell situation som är inblandad i majoriteten av våra kvinnosjukdomar.

Symptom du kan uppleva vid östrogendominans är:

  • Sänkt sexlust
  • Oregelbundna menscykler (både kortare och längre)
  • Svullnad
  • Ömma bröst
  • Fibrocystiska bröst
  • Tung blödning med klumpar i
  • Humörsvängningar
  • Viktuppgång
  • Sköldkörtelproblem
  • Långsam ämnesomsättning
  • Koncentrationssvårigheter och minnesförlust
  • Trötthet
  • Sömnproblem
  • PMS

Sjukdomar som kan utvecklas eller drivas på till följd av östrogendominans är bl.a. hypotyreos, endometrios och cancer.

Du kan ha östrogendominans om du:

  • Har en lång menscykel, då den första fasen, follikulärfasen blir förlängd. Det kan ta olika lång tid att ägglossa, och vad som hindrar det är individuellt. Den andra fasen, lutealfasen, blir däremot inte förlängd om du inte är gravid. Den är som bäst 12-16 dagar och utgör en relativt fast period, mellan ägglossning och nästa mens.
  • Har en för kort lutealfas, dålig progesteronproduktion (detta är gulkroppens jobb) eller inte tar upp progesteron ordentligt i dina receptorer.
  • Inte ägglossar. Då producerar du i princip inget progesteron alls, förutom en mycket låg tillverkning i binjurarna. De skapar också det enda progesteron du har efter menopausen, men då har du inte heller östrogen från mognande ägg i äggstockarna.
  • Går på hormonstörande preventivmedel som effektivt berövar dig möjligheten att producera progesteron (eftersom du inte har någon ägglossning) och inte heller ersätter det med vad som missledande kallas ”gulkroppshormon”, vilket är olika sorters gestagen som bara delar vissa av progesteronets effekter.
  • Inte bryter ner och eliminerar östrogen i lever och tarm. I detta avseende är alkohol, koffein och förstoppning INTE dina kompisar.
  • Har hypotyreos, alltså låg sköldkörtelfunktion. Detta kan leda till försenad eller utebliven ägglossning, och en undermålig gulkropp. Östrogendominans i sig ger också nedsatt sköldkörtelfunktion – en ond cirkel. För mer om sköldkörteln, lyssna gärna på detta poddavsnitt.
  • Får i dig mycket xenoöstrogener från mat, plast och kemikalier.
  • Är i klimakteriet, då kroppen försöker ägglossa och det därför produceras östrogen i äggstockarna, men ägglossningen uteblir och därav också progesteronet. Tillskott av östrogen och gestagen (vilket INTE är progesteron) i klimakteriet är som bekant förknippat med bröstcancer.

I kort så uppstår östrogendominans i följande scenarion:

  • Störd follikelutveckling, utebliven ägglossning eller defekt gulkropp
  • Underaktiv sköldkörtel (hypotyreos eller Hashimotos)
  • Hormonersättning med östrogen och gestagen
  • Hormonstörande preventivmedel (p-piller, hormonspiral, p-ring m.fl.)
  • Långvarig exponering för xenoöstrogener via t.ex. soja, bisphenol o.s.v.

Är östrogen farligt?

Vi GILLAR östrogen som är koncentrerat och kontrollerat. Det ger oss smörjda slemhinnor, välfuktad hud, energi och sexlust. Östrogendominans är när det får löpa amok – det är då det blir farligt.

Du kan ha östrogendominans trots att du har för LITE östrogen – om du har ännu mindre progesteron!

Du kan inte tillverka tillnärmelsevis nog med progesteron om du inte ägglossar, vilket KRÄVER en ordentlig mängd östradiol. Utan peaken av östrogen strax innan ägglossning, så skickar inte hjärnan någon kläckningssignal och du kommer inte över till andra sidan, d.v.s. lutealfasen som är den enda del i menscykeln då dina äggstockar producerar progesteron.

Det handlar alltså inte om MÄNGDEN östrogen, utan om balansen, nedbrytningen och eliminationen.

Så vad kan du göra?

Försök driva igenom ägglossning samt se till att ha en välfungerande, icke överbelastad lever samt en regelbunden tarmtömning. Xenoöstrogener är svåra att undvika idag, hur mycket du än plastbantar, men du kan låta bli att dränka dig i kosmetiska produkter eller mikra plastlådor. De underliggande orsakerna till östrogendominans löser inte sig magiskt genom att du tillsätter progesteron utifrån.

För mer om att främja ägglossning, kom på föreläsning!

Liknande artiklar